Ett med naturen

Det är jullov och jag befinner mig på road trip med släkten. Får skriva mer om deras besök i nästa inlägg för nu sitter jag hemma hos Patrik i San Francisco och snart ska det firas nyår. På vägen hit åkte vi längs klassiska Highway 1 – av kalifornienborna kallad "världens vackraste vägsträcka". Jag måste säg att jag är beredd att hålla med, även om jag nog inte kan anses ha speciellt många naturupplevelser i mitt register. Självklart hade jag med mig kameran:


Bixby Bridge.


Sightseeing.

Morbror och mor.

En sån där sjöelefant va?

Hela firman.

Det är mycket måsar i bloggen nu.

Mina kusiner Johan och Olle.

En betande hjort. Eller om det är ett rådjur.

Redwood-skog.

Payback time

Nu är det slut på syndandet. Efter att ha levt rövare i stort sett varenda helg så skulle jag i lördags komma att göra något jag inte gjort sedan Nixon-administrationen styrde landet – nämligen att gå på gudstjänst. Nu var det visserligen ingen vanlig gudstjänst utan en svensk sådan som konsulatet och Svenska kyrkan i LA arrangerat, med svenska psalmer och allt.

Den lika svenska prästen blandade dock ihop psalmerna och fipplade mest med mikrofonen. Det ska också sägas att kollekten gick dåligt och att det var ganska glest i bänkraderna på Peñasquitos Lutheran Church – något som marknadsförare Johansson nog får ta på sig. Hela arrangemanget räddades av det efterföljande kyrkfikat som får fyra Lukasevangelier av fem i betyg.

På kvällen blev det bio med Emelie och Daniel. Vi såg den lite lustiga filmen Awake, som handlade om en stackars karl som Jessica Alba önskade livet ur. Ingen Erik-film direkt, även om Lena Olin gjorde en ganska stabil insats som bitch.

Nu är det söndagskväll och imorgon drar den sista arbetsveckan igång (bortsett från overlapingen i januari). Börjar kanske bli dags att få klart det där PM:et som ska in till universitetet. För en gångs skull lär jag komma rejält utvilad efter helgen. Här är en lista över vad jag gjort idag:

Nästa helg däremot, då kommer släkten!

Början till slutet

Ännu en vecka är till ände och nu är det inte så lång tid kvar här. Har just kommit hem från Linnéas och värmlänningarnas avskedsmiddag, då de imorgon sticker till New York och Karlstad. Igår firade vi av Jan-Eric o.s.v. Själv ska jag ju dock hinna med att åka på roadtrip med släkten, köra lite overlaping med min efterträdare samt hälsa på Micke Exet i LA innan jag flyttar hem. Kommer den 13 januari om ni hade glömt det.

Under den gångna arbetsveckan har jag och Erik bland annat representerat fosterlandet på en mässa i Balboa Park, innehållandes ett luciafirande. Som den gamla säljare man är var det förstås en enkel match, och Sverige kan nog snart räkna med en kraftig uppgång i antalet turister från San Diego.

Jag har också hunnit med att bli intervjuad av Örebro Universitet som även i år tagit det sunda beslutet att använda Erik Johansson som ansikte utåt i kurskatalogen. Det finns inte så många av oss perfekta människor =).

Nämen allvarligt talat så känner jag mig inte sådär värst perfekt just nu. Börjar få lite ångest över vad jag sysselsätta mig med om en månad. Risken för en rejäl baksmälla är överhängande och de skulle kännas lite som ett steg tillbaka att behöva börja plugga igen. Har visserligen blivit antagen till en kurs på Journalisthögskolan men visionen är ju att jag ska skaffa mig ett jobb. Nån som vet hur man gör?

Jag och Erik bekantar San Diego-borna med gula Läkerol på

December Nights i Balboa Park.

Min tjif, Dr. Ulf, gick steget längre i markandsföringen av Sverige.

Lite oväntat dök Pernilla Wiberg upp i luciatåget.

Avskedsmiddag för Linnéa och värmlänningarna (skulle kunna

vara ett dansband) på Hard Rock Café.

Patrik istället för praktik

Långens Lounge California Edition (min lägenhet) har varit en lättsåld produkt. I helgen blev San Francisco-Patrik homie nummer sex att besöka mig.

Besöket inleddes lite trevande med höstens första ösregn på fredagen. Langhoe Pleasure & Fun hade dock inte legat på latsidan inför ett sånt här hedersbesök och snart började leveransen. Förberedelserna var minutiösa och Patrik erbjöds ett program som var så fullspäckat och intensivt att till och med Micke Exet hade varit nöjd. Se här bara vilka möjligheter som gavs:

• Besöka Sveriges Honorärskonsulat i San Diego.
• Gå på knytkalas i Linnéas familjs $3 miljonersvilla.
• Spela ölbrännboll med Handelskammaren.
• Dynga ner sig på ett houseparty bland en massa 18-åringar.
• Gå promenad längs stranden.
• Förnedra sin polare på go-kart-banan
• Besöka en utsiktplats (lite svårt dock att imponera på en snubbe från San Fran).

En mycket lyckad helg måste jag säga men nu har dock Patrik bytts mot praktik igen. De kommande veckorna ska det planeras möte, skrivas PM och överlämningsrapport samt tillsättas en ny styrelse i Swedish Center. Dessutom börjar det bli dags att luska ut vad tusan jag ska göra när jag kommer hem om en dryg månad.


Jag, Patrik och Ben på go-kart-banan i Miramar. De roliga
mössorna var obligatoriska och kostade $2.


Rent sportsligt var helgen ett misslyckande. En stor dag
för alla taco-älskare dock.


San Diegos Ölbrännbollsförening.


"Coors är den bästa amerikanska ölen", mös Patrik efter att ha
slagit hem mången poäng med sin patenterade Stora Släggan.


Lag 2 stod sig slätt mot Lag 1 – Johanssons fina löpsteg till trots.

"Jeg kan bere er både på ryggen min", lovade Jan-Eric.

Några sekunder senare var Erik nära att hamna i Nangiala.

Houseparty. Vad som inte framgår av bilden är att det var kallt

nåt så fruktansvärt den här kvällen.