Inte igår man var på studiebesök

Fångar klädda i orange overaller, vakter klädda som James Bond och mer taggtråd än det lär finns i Sverige allas kohagar tillsammans. Det är mina tre starkaste intryck av mitt och Linnéas studiebesök på Homeland Securitys migrationsavdelning.

Linnéa jobbade tidigare på den svenska motsvarigheten, Migrationsverket, och tog därför initiativ till besöket. Jag jobbade tidigare på en simhall och hade väl egentligen inget ärende där. Men det är ju kul att se sig lite om i det amerikanska samhället.

San Diego ligger endast en spårvagnstur från mexikanska gränsen, och det ska tydligen komma ett helsikes massa illegala flyktingar därifrån. Vad jag har förstått är man i Washington inte så värst mycket för det hela, varför man låtit sätta upp en enorm apparatur här i San Diego för att sätta stopp för alltsammans. Det diskuteras t.o.m. om det är värt pengarna det skulle kosta att sätta upp ett stängsel längs hela den mexikansk-amerikanska gränsen. Nånting som redan är verklighet söder om San Diego.

Som konsulatrepresentanter mottogs vi som "guests of honor". "Welcome Mr. Erik Johnson..." (notera felstavningen) stod det på den första bilden i en power point-presentation och så vidare. Under hela förmiddagen fick vi guidning av två eleganta herrar, utrustade med kostym, solglasögon och puffror genom studiebesöket som bestod av tre anhalter; The headquarter inne i stan, tullstationen vid gränsen samt ett stort fängelse där de illegala flyktingarna tillslut hamnar i väntan på rättegång och senare utvisning.

På fängelset fick vi gå runt och titta på fångarna där de spelade basket på rastgården eller satt i sina celler, små som klädkammare. Det var lite som på Kolmården.

Totalt var där cirka 1000 fångar och den som suttit där längst åkte visst in för åtta år sedan. Linnéa berättade att hon i Sverige brukade spela pingis med flyktingarna och att hela förläggningen (för övrigt Sveriges största med sina 70 interner) hade lite grann karaktären av en fritidsgård. De pistolutrustade amerikanerna skrattade häftigt åt vad dom just hört, som om dom inte förstod att hon var seriös. Det är visst lite olika hur man väljer att arbeta.

Efteråt blev vi utbjudna på taco-restaurang vid gränsen och alla var nöjda. Mycket intressant och annorlunda arbetsdag måste jag säga.

På kvällen blev det sedan stor middag på en italiensk restaurang med svenskkolonin. Som konsulatpraktikant och lätt socialt inkompetent har jag mest lärt känna andra svenskar här i San Diego. Av nån anledning finns det hur många som helst, särskilt i Pacific Beach. Det var lite annorlunda när jag förra hösten bodde och pluggade med en massa amerikaner. Hursomhelst var det en mycket trevlig avslutning på en spännande dag.


Linnéa tillsammans med the men in black framför finkan där
crika 1000 illegala flyktingar sitter och väntar på rättegång.


Större delen av San Diegos svenskkoloni efter ett besök
på en italiensk restaurang.