
I år ska jag för första gången fira jul utanför Sverige. Det ska bli intressant med ett annorlunda och otraditionellt firande. Det är inte så att jag har något emot vare sig tomte, julgran, jansson, eller skinka. Tvärtom, jag gillar´t. Till och med kommunistpropagandan i Karl-Bertil Jonsson kan jag roas av. Däremot ska det bli fantastisk skönt att slippa just Kallanka.
Kan inte minnas att jag tyckte det var särskilt roligt ens som liten, och om jag får barn så ska dom aldrig behöva se eländet. Eller nån enstaka gång kanske så att dom vet vad alla pratar om i skolan, men jag tänker inte se till att det blir nån tradition. Är det egentligen inte ganska befängt att just det programmet blivit en av de alla starkaste traditionerna i vårt svennesamhälle?
Julen är ju i regel en av få tidpunkter då släkten samlas, och då spenderar vi en av dessa dyrbara timmar med att sitta och titta på en amerikansk jävla anka som springer runt och lever rövare. År efter år. Vad ska det vara bra för? Uppenbart är det bara traditionen i sig vi är ute efter, och om vi nu också måste ha något IQ-befriat att göra tillsammans under en timme eller två skulle det lika gärna kunna vara något av följande:
- Högläsning av bilannonserna i Bilsport nr 4/2003
- Se filmen The Rock
- Spela julbingo med Loket
- Städa bilen invändigt
Personligen tycker jag dock att vi gott kan se till att lära oss nåt nyttigt på julen om nu halva Sveriges befolkning prompt ska hänga framför teven. Det är ändå hela årets prime time vi talar om. Varför inte något av dessa inbillade teve-program:
- "Slutsyndat" - en filmatisering av tio Guds bud i modern tappning.
- "Hit hinner aldrig tomten" - nysvenskar i Alby berättar om hur de ser på julen.
- "Nu är det slut på snusket!" - en informationsfilm om risken för sjukdomar vid tillfälliga sexuella förbindelser.
Annars kan vi gott lika gärna se på football vi med.
3 kommentarer:
Jag klarade inte av Kalle när jag var liten eftersom det var hemskt när han blev mos hela tiden. Däremot vet jag att jag uppskttade honom i övre tonåren. Olle och Johan gillade Kalle ett tag men under 90-talet dränktes de i något som hette Disney-klubben och jag tror ingen pallar den mängden Kalle. Du kanske också har genomlidit denna Kallemassa och fått din avsmak den vägen?
jag hatar Kalle och strejkar alltid på julafton när resten av släkten kollar
Har aldrig heller förstått grejen med KalliJanka, men som tur är har ingen annan i min familj heller gjort det. Min familj är i så pass traditionslös att det har blivit tradition att inte ha några traditioner tror jag?
Skicka en kommentar