Debut i Änglarnas stad

Några av världens bästa fotbollsspelare springer runt på planen, den yppersta kändiseliten skymtas på VIP-läktaren och mediebevakningen är total.
MEN, på Los Angeles Galaxys högermittfält kutar nån Kyle Martino runt och ser vilsen ut.
Många av de 27 000 åskådarna på Home Depot Center skruvar på sig och grämer sig över att ha köpt en biljett som i originalpris kostat någonstans mellan 100 och 500 dollar.

Efter ungefär 65 minuters spel utbrister dock ett jubel som får det att låta som om hemmalaget vunnit VM och OS på en och samma gång. Via jumbotronen har publiken just fått se HAN knyta skorna.

Snart börjar han jogga lite fram och tillbaka vid sidan av planen. På jumbotronen visas inte längre några bilder från själva matchen. En nytt jättejubel bryter ut då bollen rullar över sidlinjen och den stretchande frissparkshjälten bredsidar bollen till spelaren som ska göra inkast.
Plötsligt försvinner han ut från arenan. Publiken håller andan. Tre, fyra minuter senare kommer han tillbaka. Publiken andas ut. Gick han och kissade? Bytte han skor? Tog han en cigg?

Ytterligare nån minut senare byter han av Alan Gordon och lyckan är total. David Beckhams debut är ett faktum. En jäkla tur det, annars hade denna cirkus till match kunnat statuera exempel i nästa upplaga av Nationalencyklopedin under sökordet antiklimax.

Matchen slutade 1 - 0 till Chelsea (om det nu har någon betydelse) efter mål av John Terry. Förutom cirkusen runt Beckham slogs jag lite av den goda stämningen på läktarna. Publiken är i alla åldrar och består av nästan lika många kvinnor som män. Alla är glada och applåderar bortalagets mål och jublar när speakern ropar upp namn som Shevchenko, Lampard och Drogba före matchen. Går man på en allsvensk match får man istället lära sig vilka i motståndarlaget som är homosexuella, prostituerade, har HIV eller slår sina barn. Nu var det här visserligen bara en jippomatch, men ändå.

Efter matchen intervjuades jag och Jan-Erik i TV. Jag som har vett att uppföra mig sa att det var fantastiskt att få se Beckham och att han fortfarande håller måttet. "Han är enormt överskattad" sa den inte lika ödmjuka Jan-Erik, som någon timme tidigare hävdat sig vara kapabel att ta en plats i Galaxys startelva och berättat om när han som norsk div.1-spelare plockade bort Jermaine Pennant i en träningsmatch mot Birmingham. Sekunden senare slänger sig nåt psycho mellan oss och reportern och skriker nåt oförståeligt.
Jag tror inte att vi kom med i TV.

Hela Los Angeles-äventyret inleddes för övrigt dagen innan. På fredagseftermiddagen var vi med på ett mingelparty arrangerat av Svenska handelskammaren. Där träffade vi, förutom några handelskammarprofiler, praktikanterna på Svenska konsulatet i LA. När det hade minglats färdigt gick de flesta av oss vidare till en restaurang och sedan till klubben Avalon, beläget på Hollywood Boulevard Walk of Fame, ni vet med stjärnor i trottoaren.

Ha det så kul på RIX FM Festival, Easy!


Los Angeles motsvarighet till Erik och mig - konsulatpraktikanterna
Emma och Minou på klubben Avalon i Hollywood.


Kanske är det är det lite nördigt att vid 27 resp. 24 års ålder
köpa sig en matchtröja med Beckhams namn och nummer på
för 650 kronor. Kanske ska man inte bry sig så mycket om sånt.


Drogba var på finthumör. Sekunden senare står Galaxy-backen
och väljer mellan en bratwurst och en chorizo.


Ett stycke fotbollshistoria skrivs.