För er som inte har koll på det hela ser mitt nya liv i korta drag ut såhär:
De närmsta 6,5 månaderna bor jag i San Diego, Kalifornien och gör praktik som PR & Communcation Assistant på Sveriges Konsulat. Vad praktiken i praktiken går ut på får jag redogöra över när jag själv har fått klarhet i det.
Jag delar lägenhet i området Pacific Beach med en annan praktikant som också heter Erik. Lyans utseende, standard, pris och läge kan närmast liknas vid ett hotellrum på Kos. Kalifornien är dyrt och 3800 kronor per person och månad får vi hosta upp för 2 r o k, vilket ju är rätt mycket om man som jag kommer leva på studiemedel denna termin (någon lön är det inte tal om). Å andra sidan ligger lyan två kvarter från stranden, om man nu skulle få tid att hänga där.
Lägenheten har vi tagit över från vårterminens praktikanter, alltså de som vi ska avlösa, vilka för övrigt är kvar här de första två veckorna för att kunna lära upp oss. Det innebär att vi just nu är fyra pers som bor här. Trångt och mysigt.
Hela detta äventyr inleddes med ett sorgligt farväl av min flickvän och far på Arlanda tidigt, tidigt på midsommardagen. Snart skulle stämningen dock bli bättre då Ugo med flickvän extremt otippat dök upp vid incheckningen. Minns ni Ugo, den håriga surfinstruktören från tiden i Greenville? Han hade varit och hälsat på homies i Uppsala där han pluggade som utbytesstudent en gång i tiden.
Jag landade på Lindbergh Field i San Diego efter att dessförinnan flygit i 15 timmar och dessutom gått och skrotat bland tax free-shoparna på Dulles Airport i Washington DC och Schiphol i Amsterdam. I såna situationer får man tid att fundera kring viktiga frågor som varför det bara säljs en massa syndiga saker i tax free-shoparna, såsom sprit, cigaretter och parfym samt hur det kommer sig att dom som reser första klass får boarda planet först när det borde vara lyx att få komma lite senare. Min enda förklaring är att kapitalisterna vill ha det så för att kunna få sitta och hånle när arbetarna passerar dem på väg till apklass.
På planet mellan Amsterdam och DC hade jag förmånen att sitta bredvid rumänen Vlad som berättade halvroliga fräckisar och vid upprepade tillfällen, nervöst, frågade mig hur jag trodde att det skulle gå till i tullen när vi landat. Oklart varför.
Söndagen spenderades i Balboa Park som är för San Diego vad Central Park är för New York eller Vibjörnsparken för Finspång. Där firades det midsommar på initiativ av House of Sweden som visst är nån organisation för svenskar i regionen och som konsulatet av naturliga skäl har kopplingar till. Därefter har det varit praktik-introduktion för hela slanten.
Nu ska jag gå och sova så att jag orkar upp till bussen som går 07.15 imorron bitti. Borde nog köpa bil.
Extremt otippat dök surfhjälten från Greenville, Ugo, upp på Arlanda.
Lunch med min nyvunna rumänska bekant under mellanlandningen
i Washington DC.
Mitt charterliknande boende i Pacific Beach utanför San Diego.
Erik och den tidigare praktikanten Joanna i sovrummet.
Stranden i Pacific Beach.
Årets midsommarfirande blev det nyktraste sen Regalskeppet Vasa
sjönk till botten år 1628.
