Men jag ska inte klaga eftersom jag själv valt det här livet. Jag hade ju kunnat stanna i Finspång och jobbat på metallverken hela mitt liv, men det hade ju kanske inte varit så spännande.
De nya praktikanterna, Alex och Anna, har anlänt och kommer nu att ta över mitt och Eriks liv här i San Diego. De har redan köpt vår bil, tagit över lägenheten och börjat på konsulatet. Måste säga att de verkar vara riktigt trevliga prickar och det känns bra att lämna över till dom.
Den kommande veckan kommer dom dock få lite mer plats i lägenheten eftersom jag imorn åker upp till Los Angeles för ett kärt återseende med Micke Exet. Han har ju flyttat dit för att plugga två terminer på California State University, ni vet. Så nu ser jag fram emot lite traditionellt college-liv á la höstterminen -06, även om jag egentligen börjar bli lite för gammal. Skitsamma, livet är för kort för att man ska ha tid att tänka på sånt.
Nu lite mer bilder från släktens besök:
Emelie visade prov på amerikansk gästvänlighet genom att bjuda
hem min och Dannes släkt/familj på julbord.
Kidsen i ungdomshörnan.
Jag och Olle i Staples Center för att bevittna Los Angeles Kings
mot San Jose Sharks.
Jag kände bara igen de spelare som var kända när jag samlade på hockeykort 1994-1995. Det vill säga; Jeremy Roenick 52 år, Rob Blake 56, och här Sandis Ozolinsh 49.
"Kalifornien är nog mitt rätta element," njöt mamma.
Medans min miljömedvetne morbor med fru hade synpunkter på de enorma
husbilar som trafikerar Highway 1.
Nyårsfirande i Patriks och Lynns museum-liknande San Francisco-lya.
Min inte fullt lika hippa lägenhet i Pacific Beach befolkas numera av de nya praktikanterna Alex och Anna. Min resväska är redan packad, Erik är hemma i Stockholm. Slutet är nära.
