En sista hälsning

Tanken har hela tidigt varit att jag skulle skriva nån form av avrundning på hela äventyret. Men dagarna har istället ägnats åt söka jobb, kramas med Johanna, leva i nuet och så vidare.

Hem är för övrigt Stockholm numera. Den patenterade erikjohanssonska driftigheten har dock inte genomsyrat lägenhetsletandet, varför jag fortfarande är inneboende hos min kära far i förorten Stureby. Jag har dock nån slags vision om att jag ska tjacka en lya på Söder men man ska väl inte ropa ”hej” innan man har kommit över Skanstull, eller vad det heter.

Får emellanåt fortfarande frågan om hur det känns att vara hemma, och vad ska man egentligen svara? Det är naturligtvis en ynnest att få vistas i detta svinkalla land där lunch kostar 125 kr och en tågresa till Göteborg dubbelt så mycket som ett flyg mellan San Diego och San Francisco. =)

Eftersom jag hade på känn vad som väntade såg jag till att avsluta California-livet storstilat. Efter att släkten åkt hem och jag lärt upp min efterträdare på konsulatet åkte jag upp till Micke Exet i Los Angeles. Som gammal college-student kände jag mitt ansvar att se till att han kom på plats som ny student på California State University. Schemat bestod bland annat av att inspektera Hollywood en sista gång, käka tacos med grannarna och att hämta upp två trevliga göteborgare på aeroporton.

Sen åkte jag hem till San Diego, städade ur det sista och satte P för hela äventyret med en brakfest. Dagen därpå satt jag, oerhört sliten, 10 000 meter upp i luften med fuktiga ögon och såg USA passera under mig. Men. Var sak har sin tid.

Skjut hårt mina vänner – låt inte jävlarna ta er!


LA-Micke bjöd sina nya grannar på en grandios inflyttningsfest.


Två dagar senare hade jag utflyttningsfest i San Diego.


Sista gången (?) jag såg Pacific Beach.

Snart dags att byta planhalva

2007 har gjort bokslut, släkten har åkt hem och jag har förflyttat mina ägodelar från klädkammaren till resväskan. Slutet är nära och en såndär blandad känsla av längtan och ångest har infunnit sig. Men jag börjar bli luttrad. De senaste åren har mitt liv varit en kringresande cirkus. Nu är planen att skaffa ett jobb i Stockholm vilket i så fall kommer bli min femte hemort på tre och ett halvt år. Det är inte utan att man börjar fantisera om att kunna sitt postnummer utantill eller ha en villa med en hammock i trädgården.

Men jag ska inte klaga eftersom jag själv valt det här livet. Jag hade ju kunnat stanna i Finspång och jobbat på metallverken hela mitt liv, men det hade ju kanske inte varit så spännande.

De nya praktikanterna, Alex och Anna, har anlänt och kommer nu att ta över mitt och Eriks liv här i San Diego. De har redan köpt vår bil, tagit över lägenheten och börjat på konsulatet. Måste säga att de verkar vara riktigt trevliga prickar och det känns bra att lämna över till dom.

Den kommande veckan kommer dom dock få lite mer plats i lägenheten eftersom jag imorn åker upp till Los Angeles för ett kärt återseende med Micke Exet. Han har ju flyttat dit för att plugga två terminer på California State University, ni vet. Så nu ser jag fram emot lite traditionellt college-liv á la höstterminen -06, även om jag egentligen börjar bli lite för gammal. Skitsamma, livet är för kort för att man ska ha tid att tänka på sånt.

Nu lite mer bilder från släktens besök:



Emelie visade prov på amerikansk gästvänlighet genom att bjuda
hem min och Dannes släkt/familj på julbord.


Kidsen i ungdomshörnan.


Jag och Olle i Staples Center för att bevittna Los Angeles Kings
mot San Jose Sharks.


Jag kände bara igen de spelare som var kända när jag samlade på hockeykort 1994-1995. Det vill säga; Jeremy Roenick 52 år, Rob Blake 56, och här Sandis Ozolinsh 49.


"Kalifornien är nog mitt rätta element," njöt mamma.


Medans min miljömedvetne morbor med fru hade synpunkter på de enorma
husbilar som trafikerar Highway 1.


Nyårsfirande i Patriks och Lynns museum-liknande San Francisco-lya.


Min inte fullt lika hippa lägenhet i Pacific Beach befolkas numera av de nya praktikanterna Alex och Anna. Min resväska är redan packad, Erik är hemma i Stockholm. Slutet är nära.